Björnabro över Lidan mellan Larv och Edsvära. Urgammal färdväg, som biskoparna använde. Den tidens E20!

Björnabro nämnes som den fjärde i ordningen av biskop Bengt den godes broar, den byggdes alltså någon gång under 1100-talets senare del.

När man omkring år 1900 byggde en ny bro som ersättning för den föråldrade Björnabro, förlades den till en plats, som med hänsyn till terrängen var fördelaktigare. Därmed hade Björnabro tjänat ut, den hade då förmedlat trafiken på ett av Västergötlands stora vägstråk i mer än 700 år. Få broar torde ha betytt mer än denna.

Avgörande för Björnabros läge, har varit det förhållandet, att man här har den kortaste förbindelsen mellan Edsvära och Larvs hedar med dess torra och lättframkomliga terräng. Till hjälp har man haft ett brofäste mitt i ån, där en holme går upp ur vattnet.

Björnabro har haft två spann eller ”brokar”. Det södra spannet, mätte ca 10 meter i vidd och det norra ca 8 meter. De stensocklar, som brospannen vilat på, står fortfarande kvar i förhållandevis gott skick och på dessa vilar en under senare år byggd gångbro.

Bland vägunderhållningsskyldige utsågs i varje härad en s.k. Brofogde, vilken det ålåg att vaka över den del av bron, som hörde häradet till. Under 1800-talet valdes brofogden i Skånings härad för en tid av fyra år.

Namnet Björnabro, kan syfta på den stora och starka bron.

Författare: Per Gustavsson