Bygden är rik på fornminnen från sten-, brons- och järnåldern. Elva hällkistor från yngre stenåldern och många gravfält har hittats. Flera bronsyxor har hittats liksom järnframställningsplatser, resta stenar med mera. En runsten finns medan två stycken är borttagna.
Virkelsborg är en fornborg, ett cirka 35×40 meter stort område på en höjd och omgivet av en meterhög vall. Äldre muntliga sägner talade om att Virkelsborg var en borg, en stad eller handelsplats. Senare teorier menar att den har ett samband med den mycket gamla vägen Lödöse-Skara. År 2008-2010 gjordes en mindre arkeologisk förundersökning som gick ut på att ta reda på vad Virkelsborg har varit och under vilken tid det var aktivitet här.
Vallarna har varit cirka 2 meter höga och 2 meter breda, av sten och med en öppning mot öster. Utanför norra vallen finns en mindre vallgrav.
Åldern på vallarna är unik, från äldre bronsåldern, cirka 1300 f.kr. Virkelsborg har troligen periodvis använts som boplats under äldre och yngre bronsåldern, 1300-400 f.kr.
Vid utgrävningarna hittades fram för allt enkel vardagskeramik. Bränd lera och lerklining (lerputs på vägg), flintbitar mm, slagg och bränt ben var andra fynd. Det hittades även ett flertal stensatta stolphål och en smälta av brons cirka 175 meter från Virkelsborg.
Klimatet under bronsåldernvar varmare än idag, ungefär som Sydafrika. Mot slutet av bronsålder blev klimatet kallare och fuktigare. Man bodde i långhus med alla generationer under samma tak. Man åt mycket gröt, smaksatt med kryddväxter och bär. Husdjur och fiske var viktiga för att få mat och kläder. Fisk fanns i närliggande Jämnasjön och bäckar. När det blev kallare fick husdjuren bo nära människan för gemensam värme. Grisar och får var vanliga medan höns och katter inte blev husdjur förrän under järnåldern. På lätta jordar odlade man olika sädesslag. I kökslanden fanns kålrötter, bönor och kryddväxter. Man hägnade runt odlingarna och djuren gick fritt.
Kartan från 1703 över T
olanna by med intressanta detaljer.
Virkelsborg är utmärkt med en fyrkant.
Vägen har samma sträckning som idag.
Husen till de sju gårdarna låg centralt placerade som en by.
Åkrarna och ängarna indelade i nummer ett till sju för respektive gård. Alla skulle ha mark med likvärdig jordmån.
Ingen skog fanns, mest ljungmark med enebuskar och enstaka björkar.