”Slagen lekare ligge ogill” står det i Västgötalagen. Förenklat innebär det att en lekare, det vill säga musikant, som far omkring med giga eller fiddla eller trumma och blir slagen, får skylla sig själv. Får han däremot sår, skall man ta en vild kviga och föra upp henne på bäsingen. Där rakar man av allt hår på kvigans svans och smörjer in den. Musikanten förses med nysmorda skor. Sen ska han ta tag i svansen, varefter någon slår till kvigan med ”en skarp piska”. Kan då lekare hålla kvar i djuret får han behålla det ”att njuta som en hund njuter gräs. Kan han ej hålla kvar henne, have och tåle vad han fick, skam och skada. Han bedje aldrig om mera rätt än en hudstruken trälkvinna”.
Bild: Leiif Holgersson