Virkelsborg

Bygden är rik på fornminnen från sten-, brons- och järnåldern. Elva hällkistor från yngre stenåldern och många gravfält har hittats. Flera bronsyxor har hittats liksom järnframställningsplatser, resta stenar med mera. En runsten finns medan två stycken är borttagna.

Virkelsborg är en fornborg, ett cirka 35×40 meter stort område på en höjd och omgivet av en meterhög vall. Äldre muntliga sägner talade om att Virkelsborg var en borg, en stad eller handelsplats. Senare teorier menar att den har ett samband med den mycket gamla vägen Lödöse-Skara. År 2008-2010 gjordes en mindre arkeologisk förundersökning som gick ut på att ta reda på vad Virkelsborg har varit och under vilken tid det var aktivitet här.
Vallarna har varit cirka 2 meter höga och 2 meter breda, av sten och med en öppning mot öster. Utanför norra vallen finns en mindre vallgrav.

Åldern på vallarna är unik, från äldre bronsåldern, cirka 1300 f.kr. Virkelsborg har troligen periodvis använts som boplats under äldre och yngre bronsåldern, 1300-400 f.kr.

Vid utgrävningarna hittades fram för allt enkel vardagskeramik. Bränd lera och lerklining (lerputs på vägg), flintbitar mm, slagg och bränt ben var andra fynd. Det hittades även ett flertal stensatta stolphål och en smälta av brons cirka 175 meter från Virkelsborg.

Klimatet under bronsåldernvar varmare än idag, ungefär som Sydafrika. Mot slutet av bronsålder blev klimatet kallare och fuktigare. Man bodde i långhus med alla generationer under samma tak. Man åt mycket gröt, smaksatt med kryddväxter och bär. Husdjur och fiske var viktiga för att få mat och kläder. Fisk fanns i närliggande Jämnasjön och bäckar. När det blev kallare fick husdjuren bo nära människan för gemensam värme. Grisar och får var vanliga medan höns och katter inte blev husdjur förrän under järnåldern. På lätta jordar odlade man olika sädesslag. I kökslanden fanns kålrötter, bönor och kryddväxter. Man hägnade runt odlingarna och djuren gick fritt.

Kartan från 1703 över TVirkelsborgolanna by med intressanta detaljer.

Virkelsborg är utmärkt med en fyrkant.

Vägen har samma sträckning som idag.

Husen till de sju gårdarna låg centralt placerade som en by.

Åkrarna och ängarna indelade i nummer ett till sju för respektive gård. Alla skulle ha mark med likvärdig jordmån.

Ingen skog fanns, mest ljungmark med enebuskar och enstaka björkar.

Offerplats Finnestorp

I Finnestorps våtmark har upprepade offerhandlingar utspelat sig. Genom offer försökte man påverka gudarna. Det som dominerar i offerplatsen är alla praktföremål (krigsbyten) från den krigiska tid som kännetecknar folkvandringstiden. Romarriket var den ledande makten i Europa och kallade germanfolken norr om Rhen /Donau för barbarer. Under folkvandringstid förändrades maktstrukturen väsentligt. Ryttarfolk från öster med Hunner i spetsen påverkade utvecklingen. Fynden från offerplats Finnestorp kommer från denna krigiska tid med stora folkomflyttningar och ett försvagat romarrike som inte klarar av de fientliga folkstammarna.

Storhögar, gravfält, domarringar och tidiga runstenar samt Lidan som viktigt vattendrag ger trakten en central karaktär under folkvandringstid. Offerplatsen Finnestorp var en betydande kultplats. Storhögar är gravkullar där bygdens stormän och hövdingar har begravts. Larva Bäsing, Väderkullen samt Stadskullen på Valebergsfältet är sådana högar. Begravning i hög, med litet olika karaktär, tillämpades från bronsålder och fram till sen järnålder.

Mer information om Finnestorp får ni på www.finnestorp.se

 

Larva Bäsing

Lustiger dansVästgötalagen: Lekarens rätt

”Slagen lekare ligge ogill” står det i Västgötalagen. Förenklat innebär det att en lekare, det vill säga musikant, som far omkring med giga eller fiddla eller trumma och blir slagen, får skylla sig själv. Får han däremot sår, skall man ta en vild kviga och föra upp henne på bäsingen. Där rakar man av allt hår på kvigans svans och smörjer in den. Musikanten förses med nysmorda skor. Sen ska han ta tag i svansen, varefter någon slår till kvigan med ”en skarp piska”. Kan då lekare hålla kvar i djuret får han behålla det ”att njuta som en hund njuter gräs. Kan han ej hålla kvar henne, have och tåle vad han fick, skam och skada. Han bedje aldrig om mera rätt än en hudstruken trälkvinna”.

Bild: Leiif Holgersson

Sparlösastenen

Sparlösastenen

Är du nyfiken på runor?Sparlösastenen

Sparlösastenen är en av Sveriges märkligaste runstenar. Den är troligen från 800-talet och unik genom sin bildframställning och för att den både har samnordisk och svenska runor.

Sparlösastenen har text och bilder på alla fyra sidorna och även på toppytan. Det är oklart om stenen är ett historiskt eller juridiskt dokument, en poetisk skildring eller ett äreminne.

Stenen genomgick konservering 1982 och finns nu att beskåda i en särskild utställningshall i anslutning till Sparlösa kyrka där den tidigare varit inmurad.

Vad står det?

Runtexten har inskriptionen ”Gisle gjorde detta minnesmärke efter Gunnar

Texten är enligt Ivar Lindquist ”ett religiöst dokument om en nordisk dyrkan av suveränen, starkt erinrande om den gamla indoeuropeiska kulten av konungen som bärare av tre gudomliga funktioner: den magiska suveräniteten, krigarkraften och fruktsamheten
Alltså de tre egenskaper som germanerna förenade i Odins gestalt”.

Björnabro

Björnabro över Lidan mellan Larv och Edsvära. Urgammal färdväg, som biskoparna använde. Den tidens E20!

Björnabro nämnes som den fjärde i ordningen av biskop Bengt den godes broar, den byggdes alltså någon gång under 1100-talets senare del.

När man omkring år 1900 bIMG_8369yggde en ny bro som ersättning för den föråldrade Björnabro, förlades den till en plats, som med hänsyn till terrängen var fördelaktigare. Därmed hade Björnabro tjänat ut, den hade då förmedlat trafiken på ett av Västergötlands stora vägstråk i mer än 700 år. Få broar torde ha betytt mer än denna.

Avgörande för Björnabros läge, har varit det förhållandet, att man här har den kortaste förbindelsen mellan Edsvära och Larvs hedar med dess torra och lättframkomliga terräng. Till hjälp har man haft ett brofäste mitt i ån, där en holme går upp ur vattnet.

Björnabro har haft två spann eller ”brokar”. Det södra spannet, mätte ca 10 meter i vidd och det norra ca 8 meter. De stensocklar, som brospannen vilat på, står fortfarande kvar i förhållandevis gott skick och på dessa vilar en under senare år byggd gångbro.

Bland vägunderhållningsskyldige utsågs i varje härad en s.k. Brofogde, vilken det ålåg att vaka över den del av bron, som hörde häradet till. Under 1800-talet valdes brofogden i Skånings härad för en tid av fyra år.

Namnet Björnabro, kan syfta på den stora och starka bron.

Författare: Per Gustavsson

Long

DSCF5351Long är en liten by utanför Vara med mycket att berätta. Här finns en bit av alla delar i vår historia. Long har antagligen varit en centralort i Västragötaland med stor betydelse under framför allt medeltiden.

Här har Eskil Magnusson, storebror till Birger jarl varit ägare till en av de större gårdarna i Long. I trakten har det genom tiderna varit klart att Birger jarl tillbringade tid i Long och att det var det var i Long som han dog.

Stenkorshällar finns det två i byn, en mer bevarad och står placerad inne i kyrkan. Den andra ligger brevid kyrkan och kan beskådas utifrån, dock i dåligt skick. Dessa två är ett tecken på att det bott stormän i byn förr i tiden. Det var bara de med gott om pengar som hade möjlighet att låtas forma en sådan sten, vanligtvis till minne av dem själva efter deras död. I Kyrkan finns även en dopfunt från 1100-talet.

Runstenen på Larvs hed

På Larvs hed finns en runsten från 1000-talet med ett kristet kors. Texten lyder: ”Ölver och Åskatla reste denna sten efter Gunnar, Sigtryggs son, en god ung man. Herren Gud bärge hans ande.”

Larvs hed är en gammal mötesplats. 1529 försökte Västgötaherrarna med lagman Ture Jönsson Tre Rosor och biskopen i Skara, Magnus Haraldsson, i spetsen uppvigla västgötarna till uppror mot Gustav Vasa.

Kroken

nov 005Kroken tillkom som kronotorp under 1500-talet och nämns första gången i en jordebok från 1564. Krokens bildande sammanhänger med tiden för Gustav Vasas strävanden mot ökade inkomster för Kronan. Därför propagerades för nyodling och nybildning av skattebärande gårdar. Det stod vem som helst fritt att på Kronans mark röja och nyodla samt bygga och bo där. Ett sådant torp kallades kronotorp. Marken tillhörde fortfarande Kronan och brukaren måste betala en årlig ränta för marken.

1845 skiftades jorden i Edsvära socken, men eftersom skiftena på Kroken var väl samlade omfattades inte torpet av det laga skiftet. Samma år friköptes Kroken.

Sedan 1865 har gården varit i samma släkts ägo. Rune Strömfeldt blev 4.e generationen då han övertog den 1941.

1985 skänkte Rune boningshuset, trädgården och den intilliggande hagmarken till Kvänumstraktens Hembygdskrets med förhoppning att det skulle vårdas och bevaras. Sedan 2012 har Edsvära hembygdförening övertagit skötseln och bevarandet av gården.

Mangårdsbyggnadens äldsta delar, köket och dess konstruktion antas vara rester av en byggnad från tidigt 1700-tal. Huset har genom åren byggts till vid flera tillfällen och har bl. a. inrymt kommunkontor under 1930-talet då Oscar Strömfeldt (Runes far) var kommunalnämndens ordförande i Edsvära. Varje del av byggnaden präglas av sin tid och dess funktioner. Ladugården förstördes genom brand 1987.

Norra Vånga

Leonard Gyllenhaal 1752-1840,hoberg1844 Höberg – en föregångsman inom naturvetenskap och jordbruk.

Leonard Gyllenhaals swedenborgianska fromhet var vida känd och det heter i hans eftermäle i Skara Tidning 6 juni 1840: ” Han livades av en varm och oskrymtad gudsfruktan, vilken utgjorde centralpunkten för all hans vetenskapliga och medborgerliga verksamhet och gav den en högre betydelse”. 1848 hedrades han av Svenska vetenskapsakademin med en minnesmedalj. Leonard Gyllenhaals gravmonument försvann i samband med byggnationen av nya kyrkan. Järnkorset hittades av prästen Olof Henricsson (på 1950-talet) på avskrädesplatsen och står nu hoplappat utanför kyrkans södra korsarm.

Leonard Gyllenhaals sonson Anders Leonard emigrerade till USA och arbetade som aktiv medlem och lärare i The New Church grundad på Swedenborgs teser. Hans ättlingar i Amerika inkluderar de skådespelande syskonen Jake och Maggie Gyllenhaal.

Läs mer på www.norravanga.se och www.gyllenhaal.org.

Vedum

Vedum blev efter jVedum vy mot Kvarnen (stor bild)ärnvägens tillkomst 1867 ett handelscentrum för omgivande landsbygd. Vedum var egen kommun till 1967. Idag bor ca 1000 personer i samhället och ca 1200 personer på landsbygden.

Vidhemprästen Laurentius Diakon gjorde år 1325 en stor kulturgärning, då han skrev ned Sveriges äldsta historie-och bygdebeskrivning som tillägg till äldre västgötalagen. Det är den första skriften på svenska. Sjöar,floder, berg, skogar, byar m.m. har samma namn ännu idag som år 1325. Vedum hette Vidhem fram till 1600-talet.

Gården Häggatorps storhetstid var 1600- och 1700-talet. Kung Karl XI var ofta på besök hos sin nära vän generalmajor Per Hierta, vilken räddade livet på kungen vid slaget om Lund 1676. Släkten Hierta har sin familjegrav i ett gravkor under koret i Vedums kyrka. Hiertas företrädare på Häggatorp , släkten Lindelöf har sin familjegrav i gravkapellet utanför Vedums kyrka.

Vägen med trädallén var under 1600-talet till 1900-talets början, riksväg Göteborg – Stockholm. Vägen förbättrades 1612 av danska soldater, så de kunde föra hem krigsbyten som tagits i Västergötland.

Kvarnen byggdes 1879-82 av patron Fritiof Friberg på Häggatorp som väderkvarn. Hatten var förr vridbar efter vinden typ Holländsk. 1988 köptes kvarnen av Vedum kök AB för utställning, kontor och konferenslokaler m.m. på ett bevarandevärt sätt.

Järnvägstationen byggdes 1867 och är kulturminnesför­klarad. Ommålad som 1867 års färgsättning. 1991 spelade komikergruppen Galenskapar­na in utomhusscener till filmen ”Stinsen brinner” vid järnvägsta­tionen. Vedum blev då Svedum under ett par uppståndelserika veckor.Järnvägstationen är idag i privat ägo med egna utställningar om järnvägen och konst.