Enligt traditionen friade jätten Nol till jättekvinnan Frössa, men fick nobben. Han skulle dock få återkomma om han gjorde en stor gryta och han satte genast igång med sitt arbete. När han tillslut blev klar med sin gryta visade han upp den för sin kvinna och hon blev belåten.

Dock bkev det denna gång jättens tur att dra sig tillbaka med anledning av att kvinnan blivit så gammal och ful under den långa väntetiden. Plötsligt flydde Nol och vid Slöttestorp kan man idag se fotavtryck efter hans fötter och fingrar när han kravlade sig uppför berget.

Grytan är 4 meter i diameter och ca 3,5 m djup.

Sparlösastenen

Är du nyfiken på runor?

Sparlösastenen är en av Sveriges märkligaste runstenar. Den är troligen från 800-talet och unik genom sin bildframställning och för att den både har samnordisk och svenska runor.

Sparlösastenen har text och bilder på alla fyra sidorna och även på toppytan. Det är oklart om stenen är ett historiskt eller juridiskt dokument, en poetisk skildring eller ett äreminne.

Stenen genomgick konservering 1982 och finns nu att beskåda i en särskild utställningshall i anslutning till Sparlösa kyrka där den tidigare varit inmurad.

Vad står det?

Runtexten har inskriptionen ”Gisle gjorde detta minnesmärke efter Gunnar

Texten är enligt Ivar Lindquist ”ett religiöst dokument om en nordisk dyrkan av suveränen, starkt erinrande om den gamla indoeuropeiska kulten av konungen som bärare av tre gudomliga funktioner: den magiska suveräniteten, krigarkraften och fruktsamheten
Alltså de tre egenskaper som germanerna förenade i Odins gestalt”.

Long är en liten by utanför Vara med mycket att berätta. Här finns en bit av alla delar i vår historia. Long har antagligen varit en centralort i Västragötaland med stor betydelse under framför allt medeltiden.

Här har Eskil Magnusson, storebror till Birger jarl varit ägare till en av de större gårdarna i Long. I trakten har det genom tiderna varit klart att Birger jarl tillbringade tid i Long och att det var det var i Long som han dog.

Stenkorshällar finns det två i byn, en mer bevarad och står placerad inne i kyrkan. Den andra ligger brevid kyrkan och kan beskådas utifrån, dock i dåligt skick. Dessa två är ett tecken på att det bott stormän i byn förr i tiden. Det var bara de med gott om pengar som hade möjlighet att låtas forma en sådan sten, vanligtvis till minne av dem själva efter deras död. I Kyrkan finns även en dopfunt från 1100-talet.