Vedum blev efter järnvägens tillkomst 1867 ett handelscentrum för omgivande landsbygd. Vedum var egen kommun till 1967. Idag bor ca 1000 personer i samhället och ca 1200 personer på landsbygden.

Vidhemprästen Laurentius Diakon gjorde år 1325 en stor kulturgärning, då han skrev ned Sveriges äldsta historie-och bygdebeskrivning som tillägg till äldre västgötalagen. Det är den första skriften på svenska. Sjöar,floder, berg, skogar, byar m.m. har samma namn ännu idag som år 1325. Vedum hette Vidhem fram till 1600-talet.

Gården Häggatorps storhetstid var 1600- och 1700-talet. Kung Karl XI var ofta på besök hos sin nära vän generalmajor Per Hierta, vilken räddade livet på kungen vid slaget om Lund 1676. Släkten Hierta har sin familjegrav i ett gravkor under koret i Vedums kyrka. Hiertas företrädare på Häggatorp , släkten Lindelöf har sin familjegrav i gravkapellet utanför Vedums kyrka.

Vägen med trädallén var under 1600-talet till 1900-talets början, riksväg Göteborg - Stockholm. Vägen förbättrades 1612 av danska soldater, så de kunde föra hem krigsbyten som tagits i Västergötland.

Kvarnen byggdes 1879-82 av patron Fritiof Friberg på Häggatorp som väderkvarn. Hatten var förr vridbar efter vinden typ Holländsk. 1988 köptes kvarnen av Vedum kök AB för utställning, kontor och konferenslokaler m.m. på ett bevarandevärt sätt.

Järnvägstationen byggdes 1867 och är kulturminnesför­klarad. Ommålad som 1867 års färgsättning. 1991 spelade komikergruppen Galenskapar­na in utomhusscener till filmen ”Stinsen brinner” vid järnvägsta­tionen. Vedum blev då Svedum under ett par uppståndelserika veckor.Järnvägstationen är idag i privat ägo med egna utställningar om järnvägen och konst.

Dampetorp kvarn och såg är i folkmun kallad Huttla Kvarn och såg. Afsån är ett av Lidans tillflöden. De båda anläggningarna är sammanbyggda med varandra och utgör en enhet.

I anslutning till dessa finns en gammal före detta smedja som idag används som förråd, en till platsen flyttad ladugård i skiftesverk, en samlingslokal bygd 1989 i liknande utformning som sågen och kvarnen, och en stor byggnad av mesulakonstruktion, byggd i början på 1990-talet och som används som bygdemuseum och för gästabud, en till platsen flyttad transformatorstation samt en nyuppförd stor förrådsbyggnad.

Väggarna är täckta med stående okantad och omålad lockpanel. Enligt uppgift kan kvarnen vara byggd redan under tidigt 1800-tal. Den byggdes till under 1860-talet och försågs då med två stenpar samt en vattenränna av timmer och plank. I början av 1900-talet utrustades kvarnen med en sikt. Driften med vattenhjul ersattes med turbindrift – en turbin till respektive stenpar.

Kvarnens utrustning: två turbiner – ej i drift, två stenpar med påfyllningstrattar, en harpa/utsädesrens och en sikt av äldre modell. Sågen finns nämnd 1876 men är troligen äldre. Såganläggningen utgörs av en enbladig ramsåg i körbart skick.

Sågens utrustning: ett litet vattenhjul av underfallstyp, komplett kraftöverföring med nyss utbytta träkuggar på hjulaxelns kugghjul, en enbladig ramsåg med en helstativram av trä, en ny stockvagn med fungerande ryckmatning, en äldre stockvagn samt en remdriven spånhyvel – ej i drift.

Huttla Kvarn och såg var i drift fram till 1950-talet då anläggningen övertogs av Naums hembygdsförening som sedan dess kontinuerligt har rustat upp anläggningen.

För bokning och guidning ring:

0512-104 29 alt. 0512-337 75

Lidan rinner upp i sjön Grosken och ut i Lidköping. På sin färd mot norr rinner ån genom både skogsbygd och slättbygd. I Vara kommun skär ån en djup fåra i det bördiga jordbrukslandskapet och passerar en mängd vattenfall och forsar. Vid Herrekvarn i Larv finns Lidans högsta fall, 10 meter. Växt- och djurlivet är rikt i Lidans dalgång.

Lidan har haft stor betydelse i alla tider. Man fiskade, vattnade djuren och sköljde tvätten. Utmed ån fanns enbart i Tråvads socken kvarnar, benstamp, garveri, havregrynskvarn, smedja,

sågverk och ullspinneri. I modern tid används tre av fallen till elproduktion. Järnvägsbron här bredvid kom till 1900 då den smalspåriga järnvägen Göteborg- Skara-Gårdsjö invigdes. Numera finns det tre broar i Tråvad, men mycket länge var Tråvads bro den enda. 1892 byggdes den första bron vid kyrkan. Tidigare tog man sig över via vadsställen och med hjälp av flottar eller båtar.

I våra trakter benämns Lidan i vardagslags för ”Åna”, men närmare Lidköping säjer man ”Älva”.

Mer information om Lidans betydelse för trakten finns i boken Tråvads Socken Lantbyggdsdelen 1850-2000: utgiven av Tråvads hembyggdsförening.